Student i Sorbonne
Gilma B., Sverige

Det har nu gått ungefär en månad sedan jag flyttade till Frankrike och Paris för att läsa juridik vid Paris universitet, Sorbonne. Mina intryck har varit många och jag har ibland också blivit överraskad på olika sätt.

 Det som slagit mig mest sedan jag kom hit är det faktum att man är otroligt självständig, dvs. man får ta allt i egna händer för att saker och ting ska fixa sig, om man inte själv intresserar sig så händer det aldrig något. Man kan t.ex. få ett schema som inte alls går ihop, men för att lösa det får man själv jaga studievägledarna för att be dem om hjälp, det är inte så att någon tar sig tiden för att se till så att alla studenternas scheman går ihop. En anledning till detta kan vara att vi är så otroligt många studenter, särskilt vi som går första året, då det finns en lag i Frankrike som säger att alla medborgare som vill har rätt till högskoleutbildning, de statliga universiteten kan därför inte neka en sökande, med andra ord det finns inget begränsat platsantal vilket tyvärr ofta leder till att omotiverade studenter ger högskolestudier en chans som ofta inte leder långt.

En annan sak som skiljer sig från skolor i Sverige (nu menar jag t.ex. gymnasieskolor då jag inte har plugga på högskola i Sverige och kan därför inte jämföra på så sätt) är hur pass lite man använder teknologi. Istället för att automatisera systemet och registrera varje elev elektroniskt har jag fått lämna in ca 4 ifyllda blad till olika professorer, så att de har koll på sina elever. Detsamma gäller tavlorna som lärarna skriver på. Här talar vi inte om några fjärrstyrda, moderna whiteboard tavlor som vissa av klassrummen på min gymnasieskola hade. Här snackar vi super oldschool griffeltavlor överallt.

När det gäller själva studierna har jag själv inte upplevt särskilt stora svårigheter med språket, kanske är det för att jag förberedde mig på det sedan innan genom att intala mig själv att det skulle vara svårt i början men att man lär sig med tiden. Och så är det, man lär sig väldigt fort med tiden. Däremot kan jag ibland känna mig frustrerad över att inte kunna uttrycka mig lika bra vid essä skrivningar och liknande. Vad gäller livet i Paris är det helt underbart. Jag tycker att Paris är en stad som gör en glad bara genom stämningen som finns i staden. Här finns det alltid saker att göra, vare sig man är konstintresserad, modelejon, partyfreak eller vad man nu kan vara intresserad av. En sak man dock får vara beredd på är svårigheten att hitta boende. Om man planerar att hyra en lägenhet vill hyresvärden ofta ha en ”garant”, det som vi i Sverige kallar för att någon går i borgen ungefär. Ofta måste garanten vara fransk och alla dennes dokment (lönepapper, arbetsintyg osv) vara på franska för att hyresvärden ska gå med på att hyra ut lägenheten, något som gör det otroligt svårt för utländska studenter att hitta boende. Ett andra alternativ till detta är att man öppnar ett konto på banken där man låser ca sex månaders – ett års hyra, så att hyresvärden kan vara säker på att gästen har pengar tillgängliga till att betala hyran. När man sedan lämnar lägenheten, öppnas kontot upp igen och man tar med sig sina pengar. Detta kanske låter enklare men med tanke på att sex månaders hyra motsvarar ca 45 tusen svenska kronor, kanske det inte är lika självklart. Utöver detta finns organisationen ”Crous” som hjälper studenter att hitta boende. För att få hjälp av dem måste man skicka in sin ansökan mellan januari – april för kommande studieår. Därför är det svårt att få hjälp av de när man läser första året, då man inte ens vet om man är intagen i januari – april (svaren kommer på sommaren.) Det är alltså inte omöjligt att hitta en plats att bo på i Paris, men man får vara beredd på att det kan vara svårt, det gäller därför att inte ge upp och framförallt börja leta i tid. Personligen hade jag turen att känna någon som kunde hjälpa mig, men det tog tid innan jag fann mig tillrätta.