vittnesbörd, Sverige
Pernilla, Sverige

Efter språk- och litteraturstudier arbetar Pernilla Jourde med kommunikation inom EU. Hon har dessutom nyligen publicerat novellsamlingen "Kalejdoskop" som handlar om människor och möten i hennes tidigare studieort Paris.

Pernilla var ganska populärt när jag växte upp och mitt flicknamn Johnsson är ett vanligt svenskt efternamn, däremot tror jag att jag är den enda Pernilla Jourde i världen, så mitt franska efternamn gjorde mig unik.

Tidigt språkintresse

När jag föddes 1969 bodde mina föräldrar i Malmö men jag är uppvuxen på landet i nordvästra Skåne. Jag ville tidigt lära mig franska fast knappt någon vi kände pratade språket och två av mina yngre systrar valde också franska som andra utländska språk efter engelskan.

Min allra första fransklärare älskade Frankrike och drömde om att öppna en franskinspirerad restaurang. Hon tipsade om franska romaner och filmer och jag slukade så mycket fransk kultur jag kunde.

När jag var 14 tog min bästa väns föräldrar med oss till krigskyrkogårdarna i Normandie och sedan till Paris som mer än motsvarade våra förväntningar. Jag gjorde ett stopp där under min Interrailresa ett par år senare och så fort jag var klar med gymnasiet åkte jag till Paris som au-pair. Som icke EU-medborgare var det smidigast. Jag följde kurser i franska för utlänningar och försökte sedan skriva in mig på en riktig universitetsutbildning men missade inskrivningsdatumet. Då blev det en termin franska på Stockholms universitet, och möjlighet att lära känna den svenska huvudstaden och dess kulturutbud. Bland det mest minnesvärda var Tahar Bel Jelloun på Franska institutet, Les Negresses Vertes på en nattklubb på Söder, och Strindbergs ”Stora landsvägen” på Dramaten.

Lund, Paris, La Paz …

När terminen var klar återvände jag beslutsamt till Paris. Trots min unga ålder fick jag ett mammaledighetsvikariat på Sveriges delegation vid OECD för att jag utöver svenska behärskade både franska och engelska. Hösten 1991 började jag äntligen studera Lettres Modernes, fransk lingvistik och litteratur, på Sorbonne Nouvelle med svenska studielån. Jag fortsatte tills jag var klar med en magisteruppsats i komparativ litteratur om Hjalmar Söderbergs ”Historietter”. Dags att bestämma huruvida jag skulle doktorera. Men ville jag verkligen bli fransklärare? Sverige gick med i EU 1995 och Lunds universitet startade samma år en masterutbildnig för EU-översättare och där hamnade jag istället, medan filosofistudenten som skulle bli min make gjorde sin civila militärtjänstgöring på det fransk-bolivianska gymnasiet i La Paz!

Studierna i Lund var självständiga med få schemalagda timmar, så jag gav svensk- och franskkurser på kvällarna och arbetade extra på Franska bokhandeln. I Paris hade jag vaktat utställningar på Svenska institutet under veckosluten och serverat vid vernissager och andra kulturella evenemang.

Franskkunskaper – värdefull tillgång

Efter Lund och La Paz bodde min pojkvän och jag i en skyskrapa nära Eiffeltornet, men jag fick ganska snart en översättartjänst på Europarlamentet och började veckopendla till Luxemburg. Under tågresorna läste jag romaner på svenska, danska och norska för förlagen Denoël och Albin Michel. Svenska översättningsavdelningen kändes isolerad så jag jublade när jag 2001 fick en tjänst som flerspråkig pressekreterare i Bryssel, händelsernas centrum. Numera föreläser jag på franska, svenska och engelska om EU för grupper från Europa och övriga världen som besöker Europaparlamentet. Vi är endast att fåtal som inte har franska som modersmål som obehindrat skriver och föreläser på språket så vi är en värdefull tillgång. Engelska förväntas alla kunna, om än i en utslätad variant.

Drömmer om att få Parisbok översatt till franska

Att leva i Bryssel är en bra kompromiss för blandpar med barn som talar flera språk och har flera identiteter. Härifrån går det motorväg och snabbtåg till Frankrike och täta flyg till Kastrup. På sommaren bilar vi till Skåne. De senaste somrarna har jag under semestern stigit upp långt före övriga familjen för att skriva färdigt en bok jag arbetat med i flera år och som speglar människor och möten i Paris 20 arrondissement. ”Kalejdoskop” kom ut i höstas och jag hoppas att den ska hitta många läsare trots att jag nog begått ett misstag som valde att skriva på svenska. Nu är min dröm förstås att ett franskt förlag ska få lust att översätta novellerna!