Illustration: https://lageom.wordpress.com/
Olle, Sverige

I sin blogg ”Géométrie” skriver Olle om tankar och funderingar kring utbytesstudier i matematik vid UPMC i Paris.

Efter att ha funnit mig tillrätta i mina nya omgivningar tog, som brukligt, vardagen vid. Samtliga tre kurser som jag läste sträckte sig över hela terminen, så förutom några duggor i slutet av oktober och mitten av november, samt återkommande inlämningsuppgifter i franskakursen (mestadels bestående av korta uppsatser), bestod veckorna mestadels av föreläsningar och studier på egen hand. Mellan föreläsningarna spenderade jag mycket tid i biblioteket MIR (Mathématiques-Informatique Recherche) och emellanåt promenerade jag i angränsande Jardin des Plantes för att samla tankarna, betrakta andra tankspridda flanörer, och följa höstens framfart i raderna av planteringar.

I månadsskiftet september-oktober hade jag det stora nöjet att stifta bekantskap med Institut Henri Poincaré (IHP) under konferensen New Spaces in Mathematics & Physics, där bland annat Roger Penrose höll ett mycket intressant föredrag om twistorteori. Penrose hade grävt fram en overheadprojektor som han manövrerade med van hand, och hans handritade overheadblad gav presentationen en personlig touch som nästan kändes lite exotisk och spännande i dagens alltmer digitala tillvaro (för den som är intresserad av Penroses overheadfärdigheter kan jag rekommendera att kasta ett öga på detta klipp, där han visar några fascinerande moirémönster). IHP ligger mycket nära UPMC både fysiskt, mindre än tio minuter till fots, och administrativt, då det drivs gemensamt av UPMC och CNRS som en école interne. Dess föreståndare är sedan 2009 den karismatiske Cédric Villani.

Jag hann även med att ta mig utanför Paris vid några tillfällen. Den andra helgen i oktober tog jag en buss till Reims, i hjärtat av champagnedistriktet, där jag, förutom att äta gott och spana in den berömda gotiska katedralen, sprang ett välarrangerat, men kuperat och jobbigt, maraton på söndagen (arrangemanget är återkommande och går under namnet Run in Reims). Naturligtvis bjöds det på champagne efter målgång! I början av november spenderade jag några sköna dagar i badorten Deauville vid Engelska kanalen, känd som favorittillflyktsort för välbärgade Parisare samt som inspirationskälla till den fiktiva orten Balbec i Marcel Prousts romansvit À la recherche du temps perdu.

På det matematiska planet fick jag under hösten möjlighet att ta mitt kunnande till helt nya nivåer. Tempot var högt och kurserna var innehållsrika och utmanande. Nya samband dök upp där jag minst anade dem, och jag fick anledning att damma av mängder av gamla färdigheter som legat i träda för att sedan genast kombinera dem på nya sätt. På så vis kunde jag under hösten befästa mina tidigare kunskaper genom att i olika konstellationer låta dem samspela för att lösa nya problem. Som ett i mängden av alla tänkbara exempel kan nämnas konstruktioner av kvotmångfalder genom gruppverkan. Överlag var det en mycket angenäm och inspirerande upplevelse, som därefter utan uppehåll har fortsatt under våren.